Tillflykt.se

En ung kvinna från Nepal skriver:

Jag är 26 år gammal och jag vill berätta något om mitt förflutna liv. Min far jobbar i armén, så det har aldrig funnits några ekonomiska problem i min familj. Jag är den yngsta dottern, så jag var älskad av min familj. Jag tyckte om att vara hos min väninna på nätterna, och på dagarna gick jag vart jag ville. Alla var oroliga för mitt beteende, hur jag klädde mig och för min grova makeup. Jag brukade tro att jag inte behövde någon, inte ens en familj eller en Gud. Pengar var allt för mig, och så lämnade jag skolan i åttonde klass.

En dag blev jag kär i en kille från Indien. Han visade mig massor av uppmärksamhet. Hans arbete var att bli förälskad i unga, oskyldiga flickor och sen sälja dem i Indien som prostituerade. Jag visste inget alls om allt det där. Jag trodde på honom och var beredd att göra vad han ville. Han köpte mig fina kläder och väskor och visade mig mycket kärlek. En dag sa han till mig att jag skulle följa med honom och resa till hans hem i Indien. Jag blev så glad för jag trodde jag skulle få en man som jag älskade så mycket och som också älskade mig, men han varnade mig för att berätta detta för någon. Jag höll tyst och reste iväg med den här pojken. När vi nådde gränsen till Indien, berättade han att om någon frågade mig vart jag var på väg skulle jag berätta för dem att jag skulle till min fars hus tillsammans med min kusin. Jag förstod inte vad han sa till mig, men jag gjorde ändå som han sa. Lyckligtvis fanns det en gränspatrull vid gränsen. De ställde många frågor och jag kunde inte svara. Så de förbjöd mig att resa över gränsen till Indien. Pojken lämnade mig och sprang iväg. Jag visste inte vart jag skulle vända mig. Men gränspatrullen hade socialarbetare och de berättade för mig att de vill hjälpa mig att lära ett hantverk och tjäna lite pengar. Jag upptäckte att det fanns många sådana tjejer som jag på det här kontoret. Därför var det var lätt att komma i kontakt med dem.

Det fanns en handledare på kontoret som var kristen. Hon älskade oss så mycket och pratade om Jesus Kristus. Först ignorerade jag det och grälade med henne. Men efterhand som dagarna gick blev jag intresserad av henne och hennes ord, som faktiskt tröstade mig. Hon tog oss med till kyrkan, och det var så jag lärde mig om Jesus och hans levande Ord. Jag blev kristen, och sen lärde jag mig att väva mössor, sjalar och väskor, och tjänade lite pengar. Mitt liv och beteende förändrades fullständigt.

En dag reste jag hem till mitt hem och alla var glada att se mig. De var så förvånade över att mitt beteende hade ändrats och att jag var så artig mot de äldre. De var så tacksamma för att de sociala myndigheterna hade tagit hand om mig.
Efter ett år skickade socialkontoret hem mig till mitt eget hem. Där fanns inget att göra och dagarna gick, jag började ge upp hoppet och jag var så ledsen. I kyrkan träffade jag en pojke som ville gifta sig med mig. Han var från ett annat land. Jag tänkte att eftersom han var så rik, så kunde jag nog leva mitt liv ganska lätt, så jag gifte sig med honom. Efter att vi blivit gifta, stannade han en månad hos mig och sedan reste han till andra länder för att tjäna pengar. Återigen var jag ensam.

Syster Shanti blev min bästa vän och hon brukade ofta komma för att besöka mig. Hon gick med mig till socialkontoret där de behövde anställa en husmor, och jag var genast redo att börja arbeta där. Men jag kände mig så upprörd och gav upp allt hopp, eftersom ingenting blev som jag ville. Shanti själv arbetade på TWRs kontor och hon berättade för mig om ett radioprogram för kvinnor. Ibland kom hon och inspirerade oss alla att lyssna. Först var jag tvungen att lyssna på programmet på grund av Shanti sa det, men dagarna gick och programmet blev snart en del av mitt liv. Återigen fann jag hopp genom Jesus Kristus och nu arbetar jag också på TWRs kontor. Jag uppmanade alla tjejerna på jobbet att lyssna på det här radioprogrammet, och de gör de nu också. Jag älskar min man och jag lär mig förstå hans kärleks språk.

Tack, Projekt Hannah i TWR-Nepal! Jag ber regelbundet för detta program. Tack än en gång!